ibland kan allting vara så otroligt jobbigt.
det jobbigaste är nog när man mår skit men inte riktigt vet varför
när man känner att det inte går men man vet inte vad det är man känner egentligen
när man vet att man måste göra någonting som man vet kommer såra någon man bryr sig om.
när man tvingas göra någonting man vet kommer bli något av det jobbigaste man någonsin gått igenom.
Då är det riktigt jobbigt och man vill bara gräva ner sig.
Pappa lovade att han skulle tvätta mig noga om jag valde att gräva ner mig i komposten, tack pappa <3

28 saptember, i tre år i rad har jag varit lycklig på den här dagen, detta året skiljer sig från de anda. ganska radikalt skiljer den sig om jag ska vara riktigt ärlig.

så jag vill säga förlåt till alla jag sårat, jag menade inget illa, jag är så förvirrad, jag vet inte vem jag är.
jag måste få tid för mig själv, få veta vad jag känner, vad jag vill med mitt liv.

Helena tog min mobil, vet ni hur skönt det är att slippa kolla den hela tiden!! Skönt att inte kunna bli nådd.
det enda jag får göra på datorn är att skriva blogg. inte fb eller msn eller ngt som kan vara i kontakt med andra och påverka mig. då är musik en väldigt stor tröst, just nu: Axel Åkerlung - utan dina andetag ♥
http://www.youtube.com/watch?v=vjLyR5HqPwo

Kram hejdå <3