WCR, Rise Against och en Underbar Dag!
Godmorgon!!
orden I wont cross the street until you hold my hand fick mig att fälla tårar och meningen I wont crawl on my nees for you fick mig att skrika som högst. Jag visste redan då att detta ögonblick skulle komma att bli ett minne för livet. Det var en av de många saker jag gjort som kommer sitta kvar länge.
West Coast Roit dagen var alltså äntligen här. Jag , Alexandra , Jenny och Saga hade alla humören på topp! Vi kom dit runt 3 och gick runt och kikade lite innan det var dags för INVATIONEN där vi stod längst fram. Inte hört dem innan men Alex önskan blev våran lag och hon var lycklig när hon stod där i sin invationen-tröja. sen bar det vidare till THE SPECIALES, och ja, de var verklige speciella! Efter det blev det FLOGGING MOLLY som jag heller aldrig hört innan. Det var jävligt roligt att hoppa runt som idioter till en engelsk blandning av dansband och nordman. Efter detta började vi så sakterliga bege oss framåt närmare scenen för nu närmade sig The big thing - anledningen till mitt biljettköp --> RISE AGAINST. När flogging molly hade spelat klart blev det i princip tomt längst fram men givetvis var staketplatserna redan upptagna av ett gäng killar, så vi fick nöja oss med andra parkett .
Haha!!!! "är du kort?" "va... nej, inte så ...(!?)" hahaha, killen kommer ju ha komplex av det hela live!! x)
Om just Rise Against behöver jag inte säga så mycket mer, orden länst upp säger allting om vilket fan och vilka minnen jag har till låtarna och vad låtarna betyder för mig! Det tråkiga var att Alex, Saga och Jenny kunde inte hålla sig kvar längst fram då det var en jävla massa idiotiska killar (som inte heller var så små) så när de kom till mitten av sitt framträdande var jag ensam kvar av oss och stod där som den lyckligaste i värlen, inte tänker jag vika mig inte. "jag står här och tänker fan inte röra mig ur fläcken!! såvida det inte är framåt" De var orden jag yttrade till någon kille som stod framför mig. Kjell hette han x) haha!
Kvällen avslutades med lite sittande när vi lyssnade på DROPKICK MURPHYS och efter en stund fick vi vell lite flipp och började hoppa runt som yrahöns och jag spelade luftgitarr för full vev x) Sen stod vi någonstans i mitten när galna THE HIVES rev loss på scenen. Det var nog det bästa scenframträdande jag någonsin sett live, shit va han drev med publiken och far omkring. Hans självförtroende var det heller inget fel på direkt... haha!
West coast roit 17/6 är en dag jag sent kommer glömma :) ♥ Tack Tjejer och alla goa människor!
orden I wont cross the street until you hold my hand fick mig att fälla tårar och meningen I wont crawl on my nees for you fick mig att skrika som högst. Jag visste redan då att detta ögonblick skulle komma att bli ett minne för livet. Det var en av de många saker jag gjort som kommer sitta kvar länge.
West Coast Roit dagen var alltså äntligen här. Jag , Alexandra , Jenny och Saga hade alla humören på topp! Vi kom dit runt 3 och gick runt och kikade lite innan det var dags för INVATIONEN där vi stod längst fram. Inte hört dem innan men Alex önskan blev våran lag och hon var lycklig när hon stod där i sin invationen-tröja. sen bar det vidare till THE SPECIALES, och ja, de var verklige speciella! Efter det blev det FLOGGING MOLLY som jag heller aldrig hört innan. Det var jävligt roligt att hoppa runt som idioter till en engelsk blandning av dansband och nordman. Efter detta började vi så sakterliga bege oss framåt närmare scenen för nu närmade sig The big thing - anledningen till mitt biljettköp --> RISE AGAINST. När flogging molly hade spelat klart blev det i princip tomt längst fram men givetvis var staketplatserna redan upptagna av ett gäng killar, så vi fick nöja oss med andra parkett .
Haha!!!! "är du kort?" "va... nej, inte så ...(!?)" hahaha, killen kommer ju ha komplex av det hela live!! x)
Om just Rise Against behöver jag inte säga så mycket mer, orden länst upp säger allting om vilket fan och vilka minnen jag har till låtarna och vad låtarna betyder för mig! Det tråkiga var att Alex, Saga och Jenny kunde inte hålla sig kvar längst fram då det var en jävla massa idiotiska killar (som inte heller var så små) så när de kom till mitten av sitt framträdande var jag ensam kvar av oss och stod där som den lyckligaste i värlen, inte tänker jag vika mig inte. "jag står här och tänker fan inte röra mig ur fläcken!! såvida det inte är framåt" De var orden jag yttrade till någon kille som stod framför mig. Kjell hette han x) haha!
Kvällen avslutades med lite sittande när vi lyssnade på DROPKICK MURPHYS och efter en stund fick vi vell lite flipp och började hoppa runt som yrahöns och jag spelade luftgitarr för full vev x) Sen stod vi någonstans i mitten när galna THE HIVES rev loss på scenen. Det var nog det bästa scenframträdande jag någonsin sett live, shit va han drev med publiken och far omkring. Hans självförtroende var det heller inget fel på direkt... haha!
West coast roit 17/6 är en dag jag sent kommer glömma :) ♥ Tack Tjejer och alla goa människor!
Kommentarer
Trackback
